Allt man behöver

Allt som allt är jag som vanligt sjukt nöjd med denna veckan! Volleyboll, Gud, vänner, nätter fyllda av skratt och lekar och springa ut i svarta kläder i strumplästen jagad av ledare, snacka minnen, kramar, mer volleyboll, tävlingar, socialiserande med kända och okända vänner, snacka lite mer minnen, spela ett drama, klä ut sig, spela kreativ fotboll, bi extremt trött, sova litegrann, äta god mat, gå, gå lite till, gå fram och tillbaka, gråta, skratta, bli väckta av jobbig musik, diska, hårda bänkar, underbara människor, roliga människor, många människor, olika människor, människor som är sig själva, människor som är äkta, människor som är glada. Kan det bli bättre??

Det sorgliga är att det kommer bli ett uppehåll i ett år nu och de ska göra endel förändringar och så. Åttonde vecka 30 som jag har vart på MBT, och nu... ja...

Den här veckan har varit den bästa och den sämsta. Fylld av tårar och skratt. Sol och regn, glädje och sorg. En overklig känsla som ger minnen från alla gånger man har flyttat. Ännu ett måste att säga hej då. Hej då till ett ställe, till människor, till ett liv.

MBT och MBTare är speciella. Det är nog inte bara jag som kan skriva upp på det.

Hejdå sålänge. Jag hoppas vi ses om ett par år igen!


Dagens citat: Don't cry because it's over, smile because it happened! :)