Sunday, March 21, 2010

Att svimma/to swim

Ja, idag svimmade jag igen. Måste säga att det är en sån sjuk och obeskrivlig känsla.. Det är så obehagligt de första sekunderna när man öppnar ögonen igen, och man inte fattar var man är, varför man ligger på golvet och varför folk kollar på en så konstigt och frågar massa konstiga frågor.... Det känns som man har sovit jätte länge och man är fortfarande halvt borta i nån slagt undervedveten drömvärld, fast det egentligen bara gått nån sekund sen man stod upp. Man börjar ställa sig upp igen, kankse med hjälp av en utsträckt hand, och är fortfarande förvirrad och frågar andra personer vad som hände. I värsta fall tror personerna att man skämtar med dem, och det dröjer en stund innan de fattar. Sen återkommer svaga minnen av att man ställde sig upp från sängen och det blev svart för ögonen, som det ibland blir när man ställer sig upp för fort. Sen återkommer även lite otydliga flashar som mer känns som nån dröm eller som något som hänt för länge sen av att man faller utan kontol och famlar i luften.. jag vet inte, det går inte att beskriva.. Som att simma runt i det undermedvetna eller ngt.

I vilket fall som helst så var det ett tag sen jag svimmade sist gång... Och då hände det ett två gånger på bara ett par veckor. Men efter ett besök på sjukhuset med massa konstiga elektroder oc grejer (tror de kollade så hjärtat va ok) kom de endast fram till att jag har lite för lågt blodtryck och får va försiktig med att ställa mig upp fort och duscha för varmt. Jaha tänkte jag.

En gång hade jag hunnit låsa dörren till badrummet och föll framåt med huvet 2 cm från en klinker dusch kant, och precis mellan toan och väggen. Jag spräcke läppen och vaknade till ljudet av någon som bankade på dörren. Pappa var påväg att öppna den med sin kniv medan mamma ropade för fullt. Det tog lång tid innan min hjärna kopplade att jag skulle ställa mig upp och låsa upp. Eller i alla fall svara att jag var okej. En annan gång drog jag ner halva innehållet av min garderob för jag hade hunnit öppna den och skulle ta ut en tröja. Då vaknade jag av att jag satt ner, för garderobsdörren hade tagit emot, och hade knät fullt av tröjor och strumpor. Svanskotan fick lite ont efter den gången, men annars ingen alvarlig skada.

Långsiktigt är det värsta som har hänt att jag alltid får ont i huvudet resten av dagen.

Det var dagens exiting happening!

2 comments:

  1. Ah, fast det är egentligen en ganska fantastisk känsla när man simmar omkring i det undermedvetna och endast hör svaga ekon låångt borta när folket försöker få kontakt med en.

    ReplyDelete
  2. skulle kankse inte kalla det fantastiskt.. men konstigt är det i alla fall! :P

    ReplyDelete