Sjukdom hör ju till lov. Man slappnar av, och då passar förkylnings bakterierna på att attackera en! Så det är väl bara att acceptera och tacka att man inte är sjukare än man är.
Måste säga att det har vart ett underbart skönt lov. Inte för att jag har gjort något speciellt eller slappat extremt mycket heller, men jag antar att det behövdes helt enkelt. Är dessutom stolt över att jag är på en hyfsat bra ställe när det gäller plugg också. Visst, jag kommer inte få hälften av vad jag hade planerat gjort under de resterande 3 dagarna av lovet, men det hade jag inte förväntat mig heller (self-fulfilling prophecy?). Jag får liksom acceptera att jag är den jag är, vilket med ett ord kan beskrivas med: procrastinator. Men jag har ändå övernått mina förväntningar på mig själv detta lovet.
Nu tänkte jag försöka mig på någon slags balanserad livstil i några dagar med både plugg, te, sömn, stan, gitarr, vänner och kyrkan. Visst, majoriteten blir väl plugg (och sömn) men ändå. Man får njuta av det man får liksom.
Men det kommer gå fort, dessa veckor som ligger framför. Och om 6 veckor och 3 dagar sitter jag i på Heathrow flygplats i London och har påbörjat en lång resa som är början på det (troligtvis) skönaste, ovanligaste, roligaste och bästa lovet jag har vart med om på länge!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
det är därför man alltid planerar lite mer... Eller man planerar ju itne mer med flit utan det bara råkar bli mer än man kommer hinna dock mer än man behöver.... Om du fattade vad jag menade här? :P för jag tappade nog bort mig själv! :P
ReplyDeletejag förstår precis Seb, och håller med. Man gör nog så unconsciously!
ReplyDelete