Ett möte, tre ord och några literary devices

Hon sitter på tåget. Igen. Ytterligare en dag har gått. Hon andas snabbt efter springturen från skolan för att hinna med tåget. I sätet bredvid ligger en hög av böcker, ungefär samma höjd som henne själv. Hon tänker på de sex timmar hon satt och pluggade den föregående dagen och suckar lite grann. Ytterligare en kväll av plugg väntar henne. Hon blundar, lutar sig tillbaka och drömmer sig bort mot sängen, sömn och sin kudde.

Hon öppnar ögonen igen, och ser hur staden sakta försvinner ur syn fältet och ersätts av de värmländska skogarna och fälten.

Tågkonduktörens röst hörs i högtalarna. Hon småler lite åt hans energi, ironi och sätt att presentera kiosken i vagn 13. Hon tänker att det kan nog behövas göras lite variation i vardagen för alla ibland.

Högtalarna tystnar, hon sätter på musik, och låter tankarna vandra mot det kommande lovet. Hon funderar på om hon ska ha en trevlig umgås/ta-det-lugnt kväll med sina sönder stressade, smått deprimerade IB-vänner för att fira den ojämna siffra till ålder som hon ska komma att fylla nästa vecka. Hon nickar för sig själv och tänker att det nog skulle sitta bra nu.

Uppmärksamheten dras helt plötsligt till en kort, lite knubbig karl med kort hår och skägg som kommer in i vagnen med ett leende och annonserar att biljetter ska tas upp. Konduktören pratar glatt med passagerarna. Hon småler lite igen åt den söta gubben och hans sätt att beskriva kiosken.

Hon tar upp biljett kortet, byter låt och känner magen skrika av hunger vid tanken på kiosken i vagn 13.

Konduktören närmar sig och kommer slutligen fram till hennes plats. Hon håller upp kortet och konduktören spärrar upp de grå blåa ögonen och stirrar på kortet. Det ser lustigt ut och hon börjar nästan skratta. Till slut säger han "Jaså!" och vänder sig mot nästa passagerare. Hon rycker på axlarna, och är på väg att åter fokusera blicken mot den oändliga skogen när konduktören vänder sig mot henne åter och utbrister:
"Grattis i förskott!"

Hon ler och ger honom ett hastigt och förvånat "tack" och efter att han har gått kollar hon ner på personnumret på kortet och brister ut i gapskratt.

Lite senare på bussen förundrades hon över hur mycket en tågkonduktör kan göra intryck på en och göra dagen lite smått bättre för en vanlig människa som henne. Hon trycker på stopp knappen, går ut i solen och bestämmer sig för att när hon blir stor vill hon också vara en sån som ger medmänniskor glimtar av glädje i vardagen.