Hakuna matata, rafiki!

Idag har jag lett jätte mycket! Jag tog ut all metall i munnen och jag känner knappt igen mig själv när jag ler :) Och då är det svårt att låta bli!

Plus att vi gjorde våran psychology study idag och det gjorde mig sjuuuukt glad att få den ur vägen.. Eller ja, nu är det bara den svåra biten att skriva hela skiten, men då slipper jag alla uttråkade 3:or som klagar, pustar och förstör resultaten.

Men ett minus är den jobbiga hickan som jag har haft idag. I bibloteket (efter tandläkaren, som tuuuur va) så var jag tvungen att lämna tysta rummet och trots detta fick jag många irriterade blickar på mig. Om ni inte vet hur jag hickar så kan jag säga att det är tvärtemot ljudlöst och varken vatten eller hålla andan hjälper. I alla fall så förvann det precis innan våran psykologi study (efter att ha hållt på i 1.5 timme...) och sen kom det tillbaka när jag kom hem. Och just som jag tänkte spela gitarr nu så kom det igen... Så den idén fick jag strunta i och blogga i stället. För det är klart man inte kan koncentrera sig på att plugga när det känns som om hjärtat stannar varannan sekund.

På tal om tandläkaren så var jag lite förvirrad idag. Jag skulle nämligen tillbaka till tandläkaren på eftermiddagen, nån timme efter psych studien. Men det glömde jag så klart, så jag gick på bussen till k-hamn, och kom på det precis när den åkte från universitetet. Jag satt längst bak i bussen och hade en person sittandes brevid mig (som precis hade stigit på på universitetet). Ja, ni kan ju tänka er själva - en rödhårig tonåring med hur mycker böcker och väskor som helst som klämmer sig ut (nästan välter omkull den stackarn brevid mig som fick bråttom att flytta på sig när jag sa att jag var tvungen att komma ut). Sprang genom hela bussen, sa några ord till busschaffören (som jag tror alla i bussen hörde för allas uppmärksamhet hade dåmera vänts till, vem, jo mig)
"Jag måste av". En förvirrad busschafför kunde inte göra något annat än stanna och släppa av mig. Bussens passagerare följde mig sedan med blicken när jag sprang till buss 1 (centrum) och åkte tilbaka dit vi alla kom från Och glöm inte alla väskor och böcker jag bar på.

Japp... De trodde nog nån hade dött... Men nej då, kära vänner, bara att jag har väntat på att få mina tänder raka och tandställningen bort att jag inte på några villkor kunde missa en tid som skulle ge mig en plastig eftertandställning som ska hindra dem från att flytta tillbaka!! Nej. Ibland gäller även värdsliga saker liv eller död.

Och påtal om Liv så är numera tågbiljetter till Rimforsa beställda och utskrivna så det är där jag om mina pluggböcker kommer befinna oss den kommande helgen! :):):)

Och på fredag ska jag vara lärare också. Jag sa ja till att lära ut swahili på språkdagen på fredag. Då visste jag inte att det skulle vara sjuuuuukt populärt. Nej nej nej... Men det slutar med att jag har 6 pass, 20 minuter i varje, med 16-21 elever på varje pass. Det blir ca 120 gymnasieelever sammanlagt! Och dessutom fick jag reda på att en av dem kan swahili redan. Så där ska jag stå och lära ut min halvtaskiga, väldigt ordlimiterade swahili inför maaaassa elever inklusive en som har det som modersmål. Ja, ja, ja!

Dessutom missar jag 1.5 lektioner! Men jag får i alla fall minst typ 3 timmar Creativity för det så det är ju bra :) Och det blir säkert kul också. Och jag har lite moraliskt stöd från Thea som kommer va med mig (vilkoret att jag skulle gå med på det) så jag är inte helt ensam inför dessa monster (och för er som inte har den bliden av gymnasieelever, erkätt "monster" med "elever")

Tjena vilket inlägg... Jaja, som många av er vet så vill man bara procrastinata kan man få världens ointressantaste liv att verka jätte händelserikt! En av Jennifers guldstjärnor till mig * :)

Inläggets plus: min hicka är borta!!!!!!!!
Inläggets minus: Inget mer att skylla på, dags att börja plugga!!!